Erland Tidblads modeller
8 augusti 2024
Modellbilar har alltid fascinerat gammal som ung. För yngre personer manar det till lek. På alla fyra med modellen i hand kan man köra sin egen bil, precis som de vuxna som är förbehållna att köra bilar på riktigt. I vuxen ålder kan modeller användas på många sätt. Ett är att åskådliggöra helheten på större konstruktioner, så som lastbilar.
Det tog Scania fasta på när den viktiga L75-serien skulle lanseras 1958. Mindre ”leksaks-modeller” fanns redan men nu gällde det större enheter som skulle användas främst på -utställningar. Möjligheten att bygga verkliga demonstrations-bilar var begränsad men med stora modeller med olika påbyggnader gavs möjligheter att visa kompletta fordon som aldrig förr.
Uppdraget att tillverka modeller gick till Erland Tidblad i Vingåker. Han var en professionell träsnidare vilket då fortfarande var ett erkänt klassiskt hantverk. Erland fick lägga sina spegelornament och stilmöbelskarmar åt sidan för att forma lastbilsmodeller i stället. Första ordern från Scania bestod av hundra L75 med flak, en 2-axlig bil med enklaste typ av påbyggnad.
Modellen är ett exempel på specialbygge, en så kallad järnhandlarbil byggd på en Scania-Vabis L55. En extra smal hytt medgav att balkar kunde lastas på bägge sidor av bilen och då fick föraren lämna hytten genom en taklucka. Profilen på kranen visar att det är en Hiab Elefant som förebild.
Scania hade själva gjort en utvärdering om att modellerna skulle göras i trä med skala 1:10. Plast och metaller fanns som alternativ men man kom fram till att trä var det billigaste materialet i förhållande till att vara oömma i hantering och lätta att reparera. Erland Tidblad valde lind som träslag, ett etablerat material bland modellbyggare. Detaljer som backspeglar, rattar och emblem köptes in och var gjorda i olika lämpliga material.
Mallar gjordes från Scanias ritningar och fotografier fungerade som komplement. Några 3D-ritningar fanns ju inte som bekant på den tiden. Erland Tidblad ställdes inför problemet med hur detaljrika modellerna skulle vara. Skalan 1:10 innebar att en vanlig lastbil blev upp mot en meter lång. Vilka detaljer skulle tas med och vilka skulle uteslutas? Besluten låg i Erland Tidblads sinne där möjlig produktion skulle ställas mot att inte tappa förebildens karaktär i den slutgiltiga modellen.
Första serien gjordes på löpande band men kommande order blev besvärligare och mer eller mindre enstyckstillverkade. Chassi och karosstillverkning grundades på Scanias produktion av två modellserier, L75 och L55, och nu skulle kompletta bilar och ekipage tas fram för alla slags transporter och påbyggnader. Precis som i verkligheten.
Här visades prov på Erland Tidblads enorma hantverksskicklighet och flexibilitet. Tankbilar, skåpbilar, timmersläp och liftdumpers med mera gjordes efter bilder och fotografier från påbyggare och släpvagnstillverkare. Dessutom kompletterades bilarna med kranar och till och med tillverkades en Åkerman lingrävare för att fungera som last på en maskintrailer!
Snart kom det nya lastbilsmodeller från Scania. Den frambyggda bulldoggen LB76 och den lilla trubbnosen L36 skulle naturligtvis även ingå i Erland Tidblads produktion, om än inte i lika stora volymer. Tillkom gjorde även några exemplar av bussmodeller som Capitol och CR-serien samt militärbilen Myrsloken.
Efter att de använts i olika utställningar och rangerades ut på grund av ålder ställdes ett stort antal modeller ut i Scanias olika lokaler. Så småningom inrättades en särskild avdelning på det egna museet då de fortfarande hade ett stort åskådningsvärde. Modellerna var mer eller mindre slitna och dessutom stod de helt öppet för besökare som inte kunde motstå frestelsen att känna på de attraktiva objekten.
Inför Scanias 100-årsjubileum beslutades att göra något åt saken, en storrenovering var nödvändig. Erland Tidblad var till åren kommen och ville hålla på med annat. Vem var då lämplig som ”modellmekaniker”?
L75:an drar ett maskinsläp lastad med en detaljrik Åkerman 610 lingrävmaskin.
Hjälpen var inte långt borta, uppe på ”Berget”, Scanias laboratorium, jobbade Anders Lundström som redan innan han börjat på Scania hade visat intresse för modellerna och även själv fått ställa ut ett eget alster på museet.
– Som ung grabb fascinerades jag av trä-modellerna vilket resulterade i att jag byggde en R142 enligt samma koncept som Erland Tidblads. Gissa vad stolt jag var när modellen fick stå tillsammans med den legendariska samlingen på museet, ler Anders Lundström som ett par år efteråt blev anställd som ingenjör på Scanias motorutveckling.
När Anders Lundström fått uppdraget att renovera alla modeller som var kvar inom företaget var första steget att åka till Erland Tidblad. På dennes lager fick Anders Lundström själv plocka fram reservdelar och ofullbordade modeller som blev ett bra underlag för arbetet.
– Drygt 40 modeller blev genomgångna under ett års tid hemma i min fritidsverkstad. Allt från torrsprickor i träet till ersättning av skadade eller förlorade detaljer åtgärdades. Många modeller blev också omlackade, berättar Anders Lundström.
Ett mindre antal modeller finns numera att beskåda bakom glasmontrar på Marcus Wallenberg-hallen. En del kom genom åren ut i privata händer, inte minst de som skänktes av Scania. Ett okänt antal både specialtillverkades av Erland Tidblad och lackades i kunders färger och skänktes bland annat som födelsedags-presenter. Många modeller köptes även av Scanias återförsäljare och fungerade som utställnings-föremål i deras lokala försäljnings-lokaler.
I den mån det i dag dyker upp modeller till försäljning handlar det om betydande belopp. Erland Tidbloms legendariska trämodeller är mer uppskattade än någonsin.
Anders Lundström
Anders Lundström jobbade med motor-utveckling på Scanias laboratorium och var modell-byggare på fritiden. Han fick inför 100-årsjubileet i uppdrag att renovera Erland Tidblads fina modeller som skulle bevaras på Marcus Wallenberg-hallen.
En modell av världens största tank-bil 1959. Shell-ekipaget gick på Bromma flyg-plats och betjänade första generationens jetflyg. Tanken rymde 45 000 liter och byggdes av ASJ i Linköping.
Alla möjliga påbyggnader tillverkades av Erland Tidblad, en nödvändighet för att kunna visa hur ändamålsenliga Scanias 75- och 55 modellserier var.
Under 1970-talet var Scania LB80 en vanlig sopbil. Modellen är lackad i de färger som användes på demobilarna i Program Scania.
Dumpermodellen DL75 skulle naturligtvis ingå i Erland Tidblads produktion. Den legendariska paprikaröda färgen var nästintill standard på Scanias exportbilar på den tiden.
Detaljer som köptes in var bland annat skärmar, hjul och emblem. Först svarvades hjulen i trä och senare beställdes riktiga gummidäck från Trelleborg.
